Det sägs att man behöver förnya sig efter ett tag, men jag vet i fan. Christopher Guest har fokuserat på att göra mockumentära filmer i nästan hela sin karriär. Ibland går han utanför med någon annans manus, men hans egna saker har alltid varit där sedan Spinal Tap.
Tills nu. For Your Consideration har inga fjärde-väggen-intervjuer. Den har ingen handkamera som följer efter huvudpersonerna i buskarna utan det är gjort som vilken annan komedi som helst. Nu när allt ska vara dokumentärt på tv:n var det väldigt smart att släppa den biten. Men detta är bara ytan. Längre ner är det precis samma sak som förr. Det handlar om skådespelare som gör en film och för för sig att de är bättre än vad de är och direkt blir övertygade om att Oscarsryktet som uppstår är sant. Nästan Waiting For Guffman 2.
Trots att det på en del sätt verkar vara en nytändning är det på många andra sätt är det ett steg tillbaka. Guests förra film A Mighty Wind var inte hans bästa, men den pekade åt ett nytt håll. Tragedi istället för komedi, trasiga människor istället för uttråkade och hur de försökte finna något sätt att bli de personer de en gång var. Det var kanske de sämsta av hans fuskdokumentärer men samtidigt den mest mänskliga.
Och nu har det delvis glidit tillbaka till komedi, speciellt de första 45 minutrarna. I sig inte en dålig sådan, den är mer planerad bakom kameran – förutom på manussidan då, Guest och Eugene Levy skriver inte manus, han kommer på karaktärer och gör en generell handling. Det är en bättre film, det improviserade skådespeleriet har finjusterats och är på en sjukt jämn nivå.
Det jag hade problem med var platsen det utspelade sig. Det kändes trött och nästan överanvänt att vara på en filminspelning, hur många sådana filmer finns det nu? Speciellt då det var mer teater än film när vi såg dem ”spela in” scenerna, för då var det verkligen som Waiting For Guffman 2. Rekvisitakamerorna hade inte behövts, de fyllde ingen funktion.
I varje fall fram till den sista kvarten, det är där platsen for filmen fungerar. Egentligen en bit innan dess, då Oscarsrykterna börjar förvandla folket till något nytt. Men sista kvarten, det är där filmen tar en skarp sväng vid Albuquerque och går in på nya områden. Det är ingen triumf eller att folk håller kvar vid nyfunna intressen. De vars karriärer gick uppåt visas inte, istället får vi se de andra. De som kastats ner av otur och de som medvetet gjort val som förstört för dem. En av dem framställs med viss värme, resten, de är hemska och inte så lite obehagliga. Mot slutet är det inte längre en komedi, det är inte ens en tragedi för de flesta förtjänar vad de får. Det är något annat. Jag vet inte om jag gillar filmen i helhet egentligen, men vad jag verkligen applåderar är att Christopher Guest i slutet gått ifrån feel-good-filmen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar