Varför blir allt roligare klockan 1:22?

Det är på natten som allting blir mycket roligare. Speciellt om man har druckit för mycket kaffe och inte har något direkt skäl till att gå och lägga sig. Det är på natten som man kommer på löjliga skämt som man högljutt skrattar åt i sin ensamhet. Ibland skriver man upp skämtet på en papperslapp eller e-postar det till en kamrat. Dagen efter är det inte alls lika roligt. Men väntar man tills natten, så blir det roligt igen.

Det är på natten som man tycker att det är en bra idé att starta en krönikeblogg vid namn Ola fick inte vara med. Vi skrattar åt det, registrerar en blogg och inser sedan att det betyder att vi måste skriva någonting också. Det räcker inte att starta bloggen. Men som Nicke sa;

”Kom ihåg mottot: sen, inte nu!”

I cirka 18 år har detta varit vårt motto när det handlar om att starta en tidning av något slag. Vi har gått igenom alla former av publikationer som har funnits. Från fotostatkopierade fanzines skrivna på en fräsande elskrivmaskin, via digitala diskettmagasin (tidningar som distribuerades på disketter på tiden när Internet fortfarande hette Arpanet och bara användes av nördar i Kalifornien) till webben, vidare till tryckta tidningar och Gud vet vad. Och mottot håller fortfarande. Vi lever på det.

Jag tvivlar på att vi någonsin kommer att göra en någorlunda respektabel publikation om det vi älskar; popkultur. Snarare kommer vi att fortsätta diskutera hur vi ska göra det. Men som man brukar säga, det är resan och inte målet som är det viktiga. De senaste tio åren har vi lagt ner oändligt mycket tid åt att prata om papper, typsnitt, typografi, färger och logotyper, titelförslag, illustrationer, fotografier, recensionsexemplar, betygssystem och så vidare. Vi har pratat, vi har skrattat, vi har bråkat och vi har dragit in andra mer eller mindre engagerade personer i vår bekantskap.

Därför har varken jag eller Nicke några stora förhoppningar på detta projekt. Vi har döpt vår krönikeblogg till Ola fick inte vara med, mest för att det var ett roligt namn. I alla fall klockan 1:22 på natten. Vi har satt upp ett par regler. Texter ska vara cirka 500 ord långa och ska handla om popkultur.

That's it. Det är utgångsläget och det du nu läser är den första texten som publicerats. Det kanske är den sista. Vem vet? Ingen vet, för det här är Sveriges minst kända blogg om popkultur. Har du hittat hit är du unik. Du har hittat något helt nytt. Tala inte om det för dina vänner. Länka inte till oss. Vi vill vara okända. Vi vill inte bli något stort. Det här är vår privata lilla oas på Internet. Du får naturligtvis komma hit och läsa om du vill. Vi hindrar dig inte, för det är trots allt en publik webbplats. Men förvänta dig inga under. Håll förhoppningarna låga. Det gör vi.

Nu har jag snart kommit upp i mina 500 ord. De första 500 orden som inleder Ola fick inte vara med.

Välkommen.